Men att sakna någon du aldrig känt?
I vilket fall som helst:
JAG SAKNAR DIG
Sämsta sexet
Inget förspel. Pang på rödbetan. Alldeles för hårdhänt. Försöka få en att deap throughta genom att trycka ner ens huvut samtidigt som man juckar?! 69an utan att bli slickad. Bara hårdhänta fingrar. Finger i rumpan trots att jag sa till flera ggr att jag inte vill. Tömma luft från brösten genom nipplesen?! :P Nyp-klämma på brösten. Jättehårdhänt mot klitoris? Trots att jag sa till. Hårdhänt tom när ja förklarade att vi inte kunde göra ngt just då för jag hade blivit torr.
What's your worst?
;)
Puss
beeesviiikeeeen
Ne faktiskt inte
Varpå hon, tjejkompisen säger: ja men säg vilken kille som inte blir det?
Ja du, tänkte jag, alla som jag vill ska bli kära i mig till exempel?=/
Vem snodde min tur? Otur i spel, tur i kärlek heter det ju, men jag har otur i båda?! ;)
Ush
Killen jag gillar lovar guld och gröna skogar ungefär. Det gör så jävla ont, att han lyckas bryta isen och sakta men säkert börjar få mig att tro på någonting o sedan... sluta bry sig?
Jag orkar inte med fler lögner, fler svek. Jag orkar inte:(
Sextalk
3 grejer som gör er till en bättre älskare:
Förspel är A och O, INTE 5 minuters förspel, det kallas inte ens för förspel, utan är tiden det tar att få av sig kläderna ungefär.. Vi vet också att ni inte behöver så mycket mer tid, men för oss tar det lite längre tid att komma dit som ni är efter typ 5 minuter.
Klitoris är ingen könssjukdom (som jag har hört att vissa trott), utan en känslig del av kvinnans underliv som tycker om o stimuleras. Lugnt försiktigt mjukt roterande eller hur nu din kvinna vill ha det, var uppmärksam, ibland känns det pinsamt att prata om det, så var uppmärksam på vad hon verkar njuta av o fråga om du vill..
Sex är inte som på porrfilmerna.
Du
It kills me
Jäkla depression
Det är ingen, ingen, som vet det. Depressioner tas antingen inte på allvar, eller så tas de på för stort allvar känns det som. Om jag skulle säga det till någon skulle de nog säga, oo jag vet hur det känns, jag har också såna dagar. Skulle jag förklara ordentligt känns det som att de skulle tycka att jag är ett psykfall:(:( Gömt bakom ett socialt leende yttre. Ett lurendrejeri. Fejk. Känns som att många skulle backa undan, försvinna. Även om jag vet att de som gör det inte är de riktiga vännerna så skulle det förstöra den falska självkänslan jag byggt upp, baserat på hur många ytliga kontakter jag har.
Det låter som att jag är ett psykfall, haha. Vad jag menar är att jag äälskar att umgås med folk, älskar att skapa nya kontakter, och jag mår jättebra av att göra det. Inget fel i det, eller hur? Problemet är att jag inte klarar av att stanna och bygga starkare vänskaper, utan måste vidare och lära känna fler, för det känns bra. Vilket ju självklart gär att allt är ytligt, och jag har ingen riktigt nära vän. Jag låter det inte ske? Jag släpper inte in någon. Och jag vet faktiskt inte varför.
Depressionen kanske. Den som hinner ikapp mig när jag inte har tusen saker att göra, eller när jag mått bra en längre stund. Smyger sig in och gör sig påmind. Smyger sig in och gör så att jag skär av vänskaper innan de går för långt. Genom att tjura eller dra mig undan. Då hjälper det ju att jag har så många kompisar, jag kan fördela tiden på alla och inte umgås för mycket med någon. Smart.
Eller kanske inte.
Jag saknar en bit.
Många. Jag känner inte att jag hör hemma med de flesta som jag umgås med, och de jag känner att jag hör bäst ihop med bor alla ganska eller väldigt långt bort. =/
Kärlek /jag
Haha klockrent..:P
Ne det låter onödigt, jag vet vart jag har den ändå
Hahahaha;)
Puss!
Say Whaaaat?!
Igår träffade jag mitt "ragg" en stund, hände inget vi var bara på stan. Sen när han stack så började vi messa o så, o så skickade jag en bild på.. ja, mig i underkläder helt enkelt, bara överkroppen iofs men..:P
O imorse vaknade jag av ett sms som sa att hans jobbarkompis (som jag för övrigt känner väldigt bra...) Hade råkat se bilden. Men han kände tydligen inte igen mig.
Say Whaaat?!
Haha jaja..
;)
Puss!
Jag saknar
ditt leende som alltid når ögonen på det där charmiga sättet
dina ögon, alltid busiga och glada
din famn, varm, underbar
ditt hår, mjukt busigt underbart
dina armar runt mig och dina läppar mot mina
Hmm....
Jag är glad över att ha dig som vän, vill inte förlora dig som vän.
Vi får se vad som händer
Tack för allt du är för mig
Aldrig
Ibland
Pieces
Men jag saknar vår vänskap, som nu är fläckad av missförstånd, bråk och.. krav? Ett annat synsätt. Mindre accepterande?
Vad göra?
