Du

Du håller ju nästan aldrig vad du säger, så hur kan du förnärmat fråga om jag inte litar på dig?! Vad tror du? Ta inte illa upp, ta bara åt dig och snälla gör något åt saken.
It kills me

Jäkla depression

Det är ingen, ingen, som vet det. Depressioner tas antingen inte på allvar, eller så tas de på för stort allvar känns det som. Om jag skulle säga det till någon skulle de nog säga, oo jag vet hur det känns, jag har också såna dagar. Skulle jag förklara ordentligt känns det som att de skulle tycka att jag är ett psykfall:(:( Gömt bakom ett socialt leende yttre. Ett lurendrejeri. Fejk. Känns som att många skulle backa undan, försvinna. Även om jag vet att de som gör det inte är de riktiga vännerna så skulle det förstöra den falska självkänslan jag byggt upp, baserat på hur många ytliga kontakter jag har.
Det låter som att jag är ett psykfall, haha. Vad jag menar är att jag äälskar att umgås med folk, älskar att skapa nya kontakter, och jag mår jättebra av att göra det. Inget fel i det, eller hur? Problemet är att jag inte klarar av att stanna och bygga starkare vänskaper, utan måste vidare och lära känna fler, för det känns bra. Vilket ju självklart gär att allt är ytligt, och jag har ingen riktigt nära vän. Jag låter det inte ske? Jag släpper inte in någon. Och jag vet faktiskt inte varför.
Depressionen kanske. Den som hinner ikapp mig när jag inte har tusen saker att göra, eller när jag mått bra en längre stund. Smyger sig in och gör sig påmind. Smyger sig in och gör så att jag skär av vänskaper innan de går för långt. Genom att tjura eller dra mig undan. Då hjälper det ju att jag har så många kompisar, jag kan fördela tiden på alla och inte umgås för mycket med någon. Smart.
Eller kanske inte.
Jag saknar en bit.
Många. Jag känner inte att jag hör hemma med de flesta som jag umgås med, och de jag känner att jag hör bäst ihop med bor alla ganska eller väldigt långt bort. =/

Kärlek /jag


Aldrig

Jag har sagt det förut men seriöst, jag vill aldrig mer släppa in ngn eller få känslor för ngn. Inte förrän personen i fråga uppvaktad mig ett bra tag, jag orkar inte bli sårad igen:(

NU

NU fick jag svar. Han hoppades att han inte sårade mig eller något. Men han ville inte ha något seriöst.

Tack. Klart som fan det sårade det var DU som började det hela, o kom inte o påstå att du inte är någon player för du kan inte förklara det beteendet annars.


Fyfnn nu är jag LEDSEN:( :'(

Suck

Jag har sagt det förut o tänkt det förut. Men imorrn är sista chansen, jag kan inte ge dig fler.
Han kom ju hit, trots att han bor så långt bort, o var världens gulligaste, låg o höll om mig hela natten bland annat. Sjukt skumt för jag brukar ha svårt att sova med folk, men inte med honom, inte alls.. Men iaf, eftersom han fortfarande inte säger ngt om ngt, mer än "vi ses o hörs", så bestämde jag mig för att nu jävlar orkar jag inte mer, jag vill inte känna det här jojo-humöret, inte veta om man ska våga vara lycklig eller inte bara för att du inte kan svara på vad du vill med det här.

Så ikväll bestämde jag mig för att nu måste du svara. Frågade honom först varför han kom hit? För att han ville träffa mig sa han. Okej Varför, frågade jag. Så skrev jag att Han fick tycka att jag var jobbig om han ville men jag tycker han e jobbig för att man aldrig vet vart man har honom. Så skrev han att de va lugnt, de va han som va jobbig. ja fråga varför o han svarade att han bara e sån. Det tyckte jag var en dålig ursäkt.. sedan var jag tvungen o springa, skulle iväg på en grej.
När jag kom tillbaka frågade jag honom igen. Jag sa att jag ville ha svar för att jag inte orka med det här någe mer. O han sa att det var massa grejer, men att han inte orka ta det nu, utan vi skulle ta det imorrn. Jag, som hört den kommentaren 100ggr från honom meddelade honom det, varpå han blev irriterad o sa att han var tvungen o sova o att vi skulle prata om det imorrn. Frågade också tidigare om han ens brydde sig eller om han bara playade? Han svarade att de va klart han brydde sig, varför skulle han playa? Jag kom på lite för många svar på den frågan..=P Sa dock inget. Men iaf det slutade med att han loggade ut o sa att han va tvungen o sova o att vi skulle prata imorrn.

Last chance
I know I deserve better than this treatment
Why don't you just understand that
and  stop hurting me?

Love you
Puss

Okej

Han är den skummaste människa jag någonsin träffat. Jag blir verkligen inte klok på honom.
Han kom hit, vi åt o pratade o så, sen hamnade vi i min säng, hade sex (jag lyckades faktiskt säga att jag inte tycker om att vara överst) o sen låg vi bara o myste. Ja blev hungrig men han vägrade röra sig bort från sängen, o tyckte jag skulle komma o äta i sängen o göra honom sällskap. Sen under natten va han världens gulligaste, o på morron när ja skulle gå upp drog han ner mig igen, bara för att hålla om mig o somna om 2 sekunder senare:P
Men ändå, vart fan har man människan?! Måste fråga igen

Fortfarande..

Gick runt o sjöng "when the moon hits your eye like a big pizza pie, it's amore..." imorse o smålog på mina små osäkra moln.

Du ringde
du sa att vi skulle ses
att du skulle kolla på hur det fungerade
att du skulle höra av dig igen
men att det inte borde vara några problem...

Men jag vågar fortfarande inte hoppas helt. När jag får det bekräftat, då. Då ska jag släppa fram känslorna igen. :)

I miss you

Ibland

E jag så kass på att skriva, förlåt. Man hittar liksom inte lusten i all stress ibland, medan man ibland i allt stress bara haaar lust att sätta sig ner och skriva:) Konstigt hur det är ibland:P

Tänker på ödet. För jag tror på ödet och att det finns en mening med allt som händer.

Funderar på varför jag fick träffa honom. Bara liite i början, en sådan där liten flirtförälskelse. Träffades inte ofta hördes inte så ofta.
Sedan mer intensivt. Pga jobbet. Och det blev mer känslor och något annat, något som inte längre var fritt.
En kyss. Som inte var frihet längre. Undran. Känslor. Frågor, som inte får svar i handlingar. Min blyghet. Min rädsla.

Mitt fel?


Jag hoppas på en andra chans.
snart



Kramar!

Utnyttjad

Jag känner mig faktiskt det. Eftersom att varje gång vi ses, är det du som kysser mig först. Du som tar stegen. Men däremellan finns jag inte och du bryr dig inte om att höra av dig och fråga om vi ska ses.
Jo du kan höra av dig ibland på msn o du svarar på mess, men de e aldrig personligt. Ytligt.
Hur kan man vara ytlig mot någon man kan vara så omtänksam mot när man ses? Hur falsk e man då? Egentligen?

:(

Ush jag känner mig så utnyttjad:(

Jag vill hata dig, jag vill skrika, jag vill berätta för hela världen hur du e, hur jälva ont det gör att bli sårad så här, att du e en känslokall idiot som låter Den styra. Att du utnyttjar en, spelar med ens känslor och låtsas bry dig, sedan säger att du har svårt att få känslor för folk, det tar tid. för att få fortsätta utnyttja? För att inte förbinda dig det minsta. Kunna gå precis när det passar dig. För du har ju faktiskt inte "lovat" något.

Men jag kan inte

Jag är inte sån.


Men vad ska jag göra för det här gör ONT. Det smulade en redan krossad själ:(

How bad do you want it?

How bad do you want it?
just wait

when I want something
I refuse
to give up
to give in

And I want You
to see me


En svår och jobbig grej

Du har så lätt att stampa sönder, när Du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen Du ringde, så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i Dina ögon, när Du ler
Men Du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte Du förstår allt som Du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i Dina ögon och har aldrig varit där

Det vankas höst och Du får ofelbart nåt underligt i Din blick
Det är så lätt att genomskåda Dina spel och Dina trick
Nu faller mörkret över stan, och Du går runt och sparkar löv;
som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för Dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när Du ser på "lilla mig"
Och en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av Din lyrik
Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik

Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma "lilla mig"
Ja, en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej

Och det värsta utav allt: Det här är sången - från en tjej - till mig..




Till Dig. För att jag inte kan glömma
utan att få ett svar


I'll get over you

I'll get over you, I know I will...

Det känns bättre nu men orka ha blivit playad?! Jag är värd så himla mycket bättre!
Kommer sakna dig och undra, men nu jävlar ska jag komma över dig!

Puss!

This one's for me

For me. Because you can't even say a thing. Feelings? Or am I just a toy?
Hate to not know, and that you won't even tell
refuse to talk about it
and hurting me more

I know I shouldn't care


For you I'm just a toy
but for me, you're just a boy


what should I do

Pojken

som sårar. genom att inte höra av sig.

Varför låter jag dig göra så här mot mig?!

Dåtid. Minnen från en svunnen tid

Jag rensade precis meddelandena på facebook, och hittade några gamla mellan mig och mitt X. Jag blev faktiskt ledsen, för där stod så klart och tydligt, svart på vitt, anledningar till att han har fått mig att sluta lita på folk. Jag litar nämligen inte på att någon gör så som dem säger längre. Och jag litar inte på mig själv, jag tror inte att jag är värt något i någon annans ögon, varför skulle jag vara det liksom? När du hela tiden glömde saker som du sa till mig att skulle hända, eller saker man sa till dig som du heller aldrig kom ihåg. Hur betydelsefull kände man sig då? Det jag sa var inte viktigt nog att komma ihåg, och du stod aldrig upp för mig. I slutet fick du mer självförtroende och började säga vad du tyckte, men eftersom du var så ovan vid att göra det, uttryckte du dig så klantigt så att vi började bråka. Men att ha någon som inte kan säga vad han tycker, aldrig ställer upp på riktigt, inte kom ihåg saker man sa eller saker han sa att han skulle göra, det sårar.
Helvete vad det där förhållandet förstörde mig. Har en lång väg att gå tillbaka

Men man kan aldrig skylla på någon annan

Hjälp mig?!?

Ska det verkligen vara så här jobbigt, ska det göra så här ont?
Jag vill bara komma över dig ju, jag vill inte behöva bry mig.
Måste du komma in i mitt liv hela tiden och bräcka min vackliga mur som jag byggt upp?
Det skulle vara lättare om du inte hörde av dig alls,
så skulle min ilska kunna hjälpa mig.
Men som det är nu, så hör du av dig men du verkar inte bry dig jättemycket, bara ibland. Och det gör allt så oerhört svårt. Jag vet ju verkligen inte vart jag har dig. Snälla kan du inte bara höra av dig och säga något om det?!?
Men jag tror jag vet, och det gör ont att veta, att jag bara tror
Du vill agera som i ett förhållande, men du bryr dig bara när du själv vill, och när det passar dig, och mest när vi ses. Annars räcker det med ngt mess ibland eller några ord på msn.

Fuck I hate that I love you and that I don't know what to do about it!

Vad ska jag göra?! Hur ska jag lösa det här?!? ;(

Looking at myself in the mirror, I deserve better, I deserve better treatment. I know it.
But I still like you too much...:(

I Kissed A (couple of) Girl(s)..

Jag tycker det är löjligt hur många tolkningar och undersökningar den låten har givit upphov till. Och att så många verkar vara så förbannat förvånade att så många tjejer faktiskt har kysst andra tjejer.


Jag har själv kommit fram till att jag har kysst fler tjejer än killar, vilket inte gör mig till varken bi- eller homosexuell.
Jag har haft några längre förhållanden, och otrohet är inte min grej, därav har jag inte kysst så många killar. Däremot tycker jag inte det är något fel i att kyssa tjejkompisar på fester och så... Det retar även upp killarna vilket är roligt;)


it's just a game - your game

I'm through with playing by the rules of someone elses game
/Wicked the musical

That's what it feels like. It feels like I'm a fucking brick in your f*ing game, following your rules. You're a head player in your own game and you're loving it.
You have control.
I don't.


Det gör ont att känna att man är en spelpjäs i någon annans spel. Man spelar med utan att veta reglerna, för dem har Du gjort. Så känns det just nu med killen jag gillar. Jag vet verkligen inte vart jag har honom,

vad ska jag göra?

Förslag?

RSS 2.0