Tänker på ödet. För jag tror på ödet och att det finns en mening med allt som händer.
Funderar på varför jag fick träffa honom. Bara liite i början, en sådan där liten flirtförälskelse. Träffades inte ofta hördes inte så ofta.
Sedan mer intensivt. Pga jobbet. Och det blev mer känslor och något annat, något som inte längre var fritt.
En kyss. Som inte var frihet längre. Undran. Känslor. Frågor, som inte får svar i handlingar. Min blyghet. Min rädsla.
Mitt fel?
Jag hoppas på en andra chans.
snart
Kramar!

0